Golden

Åh vad jag har längtat efter denna dag. Mina fina två vänner Benedicte och Emelie kommer och hälsar på mig idag! :) Jag har inte sett Benne sen Etiopien och Emelie såg jag under hennes förlovning! 
Idag så jobbar jag hemifrån, varit på möte och sen gör jag ordning det sista i lägenheten. Känns helt underbart och jag trivs jätte bra här :) 
 

Let's talk about money

En sak som har skett i mitt liv dom sista månaderna är att jag har lyssnat på Dave Ramsey show varenda dag, läst hans bok och blivit sjukt taggad och inspirerad på att följa hans baby step att bli skuldfri.

Som 17 åring flyttade jag hemifrån och klarade mig igenom ekonomiskt med csn och göra lite extra jobb. Tack vare det så har jag också kunnat resa mycket men jag har verkligen gjort ekonomiskt dumma beslut. Trött på att inte har pengar så köper man något sjukt onödigt och sen problem att köpa mat? Smart?! Nej! 

Efter jag fick disbråck som 18 åring, hoppade av trean på gymnasiet pga ingen sömn, kunde inte sitta på lektionerna m.m. så fick jag börja göra jobb som jag kunde klara av. Det tog lång tid dock innan jag hade återhämtat mig och blivit bra nog i ryggen att klara av lyfta saker. 

Jag jobbade som städerska på Scandic, delat ut Metro tidningar, jobbat som croupier, bartender och servitris. Och vid sidan om fotograferade så fort jag fick chansen. 

Så från jag var 17 till 28 år gammal så har jag läst upp mina betyg, tog slutbetyg, finansierade 6 månader praktik i New York och tog examen från Gamleby. 

Och vet ni vad det sjukaste är? 
Efter jag fick diskbråck så började jag plugga på folkhögskola ett år för att läsa upp mina betyg som jag inte fick i trean i gymnasiet (hoppade av skolan 4 månader innan studenten, det sved kan jag säga för jag älskade min klass och media foto jag gick) Så jag gick på folkhögskolan som jag inte tyckte speciellt om men tack vare underbara människor så klarade jag av det året. Sen 2012 så fick jag reda på att hela det året på folkhögskolan var bortkastat för att dom ändrade reglerna och det påverkade bakåt i tiden (!!) Så jag fick läsa om alla dom ämnena jag läste på trean gymnasiet samt folkhögskolan för tredje gång! För att kunna få mitt slutbetyg. Och inte nog med det, då bestämde sig CSN att jag inte var berättigad bidrag eller lån pga jag hade läst för många poäng. Så jag studerade 175% samt jobbade 100% för att klara mig under ett halvår. Som jag slet! Under den tiden så fick jag ta bostadsbidrag som sedan kom och bet mig förra året. Där dom säger att jag inte var berättigad dom bostadspengarna jag fick pga jag jobbade och att jag inte kunde visa att jag var student pga CSN inte berrättigade mina studier. Jag gick minus varje månad det halv året för att jag var tvungen att köpa studiematerial som var sjukt dyrt. Så, japp den skulden kämpar jag med nu. 

Det är en rörig historia och jag hoppas ni förstår att det är maximalt otur på många sätt och vis. Jag blev riktigt arg och ledsen över att all denna otur drabbade mig och jag stack huvudet i sanden ett bra tag. Den största läxan jag har lärt mig är att jag skulle ha jobbat mer och inte tagit lån under den tiden jag pluggade under den tiden jag gick på folkhögskola! Då hade jag inte haft bostadsbidragskuld eller så stor CSN skuld som jag har nu. 

Detta har hängt över mig som en klump i magen länge då jag har funderat hur tusan jag ska klara mig. 

Början av 2015 kunde jag starta Mikaela Svarfvar AB, något jag inte har ångrat! Tack vare mitt företag så har jag kunnat jobba ännu mer och fakturera. Och tack vare det så kunde jag åka till NYC och göra min praktik.
 
Jag fick betala mitt egna visum och tyvärr gjorde jag många misstag med pengar under den tiden där jag inte tänkte längre fram. Och det gjorde att jag fick vara med en av dom värsta julafton och nyårsafton i mitt liv där jag åt samma sak varje dag för jag hade inte råd att köpa något annat. Stekt ris med ägg. Och som jag skämdes att jag hade satt mig själv i den situationen. 

Under alla dessa år har jag rest, jobbat och gråtit av oro men också haft förbaskat kul. Jag har lärt mig väldigt mycket och jag har varit riktigt korkad med pengar och inte förstått deras värde riktigt ibland.

Och nu så är det sådan skön känsla ha en skriven budget varenda månad, jag vet alla mina kostnader varje månad, jag köper inte något som jag inte har pengar till eller planerat. Inga delbetalningar eller betala om 14 dagar utan om jag behöver köpa något så ser jag betala direkt. Jag börjar beta av min enorma skuld hos CSN och bostadsbidraget. En droppe i taget i mitt stora hav med skulder.  

När det gäller mitt företag så har jag insett att jag kan verkligen inte behandla det som en hobbyverksamhet för det är det inte! Jag jobbar hårt för mina kunder, jag vill växa som företag och framför allt jag vill kunna försörja mig på att jobba hårt. Jag ser till att ha en hemsida (som jag tyvärr måste fixa till), utbilda mig och lära mig nya tekniker och hela tiden vara öppen för nya idéer och sätt att göra ännu bättre upplevelse och bemötande för mina kunder. En sak som jag är grymt tacksam över att jag startade mitt företag skuldfri! Så mitt företag har inga skulder! Och jag har varit mycket mer försiktigare med mitt företag än vad jag har varit med min privata ekonomi. Och på grund av att det är ett aktiebolag så har det sitt egna personnr och "egna" liv så jag har verkligen stenkoll på vad som är mina privata pengar och på vad som är mitt företagspengar. 
 
En hobbyverksamhet kostar pengar medans ett företag ska generera pengar! 
 
Min dröm är att kunna ha en studio en dag och ge ännu mer till mina kunder. Och då måste jag gå med vinst för att kunna göra det med! Det går inte vara dumsnäll hela tiden och sälja sig kort till kunder. Nu är det så att jag ska på en konferens för företagande i USA och jag ser så fram emot att förstärka mitt varumärke, nå mina mål men framför allt tjäna mina kunder mer och ge dom riktigt bra produkt. Jag är sjukt taggad och nu jobbar jag på som tusan för att jag ska ha lite extra pengar för den resan samt att jag ska klara mig med alla utgifter för nästa månad! OCH spara undan till julklappar! För denna julen vill jag be personliga och fina julklappar till min familj för som jag saknade dom förra året! 

Jag har jobbat på ett lager hela sommaren och jag har älskat varenda minut av det för jag kände att jag äntligen gjorde något åt min ekonomiska situation! Och att jag kunde flytta till en lägenhet och vara beredd på utgifterna. Det har varit ett tungt fysiskt arbete men redan i mars började jag träna fler gånger på gymmet för att jag ville ha jobbet och förberede mig för det redan innan jag hade fått det. Så när jag fick jobbet, japp då var min kropp och rygg beredd på att lyfta tungt! Och jag som har två diskbråck i ryggen! Det trodde jag aldrig! :) 

Det är en otroligt skön känsla när jag till exempel som igår köpte skor på skopunkten och hade kollat ut vilka skor jag ville ha, vad dom kostade och vad jag var villig att betala för dom. Tyvärr hade jag råkat sätta en av mina lådor med skor i uterummet med mina möbler så alla mina skorna blev förstörda av mögel förra året när jag flyttade till NY. Så behovet av skor har varit stort men jag har väntat tills jag har hittat det jag vill ha! Och den här känslan att vänta tills man kan köpa det och sedan bra tajming och till rätt pris är härlig! 

Detsamma var med mina älskade hörlurar. Det är inte en enda gång jag ångrar att jag har köpt dom för jag sitter och lyssnar på musik och redigerar. Jag kopplar bort allt och fokuserar på det jag behöver göra. Jag hade ögonen på mejlen varenda gång jag fick mejl från Urbanears och så fort det kom en rabattkod, ja då slog jag till! Jag älskar musik och på podcast - så varenda gång jag lagar mat då står jag där med mina älskade hörlurar och multitaskar :) 

Blev ett väldigt långt bloginlägg men jag hoppas jag kan inspirera någon annan att våga ta tag i sin ekonomiska situation om den är dålig men också att sätta ekonomiska mål för något du verkligen vill ha eller uppleva! Det är ingen annan än du själv som bestämer värdet på saker och ting. Vi alla är olika och vissa tycker det är viktigare att köra en fin bil än att ha den nyaste iphonen. Värdet på saker och ting är olika för varenda människa.

Jag har gått från att vara impulsiv (ibland kan det löna sig men 90% av gångerna så gör det inte det) till att vara tålmodig att vänta och planera det jag vill köpa och behöver. 
 
Det är spännande och se att allt som kastades på mig som barn-tonåring och sedan som ung vuxen har hjälpt mig att bli mer tåligare, mer bestämd och mer glad över att ingenting är hopplöst! Och nu när vi bara snackar om pengar så blir bilden över mitt liv ännu större när man tar in den psykiska och fysiska delen av det, Oh my Lord vad glad jag är att jag har gått igenom det jag har gjort och klarat det!

Vilken karaktär jag har fått och massvis med lärdomar genom idiot val när det gäller pengarl. Nu vet jag bättre och jag tänker inte göra samma misstag fler gånger :) 
 

Jag har ett mål och jag hoppas kunna bli skuldfri inom några år, fatta vad jag kommer fira då! 

Mina nya skor xD 



 
 

Living witness to love

 
När man jobbar som fotograf får man vara vittne till mycket kärlek. Allt ifrån bröllop, förlovning, graviditets, nyfödds fotograferingar. Det finns ögonblick av ren skär kärlek som jag har fått se som får mig att börja le direkt när jag tänker på det. När man får vara med om människor stora dagar så får det en att tänka på sitt egna liv. Och det blir inte mindre när det strömmar av goda nyheter på FB, dom väntar barn, dom förlovade sig, dom är nu gifta. Tror rekordet på förlovningar på FB på en helg var hela 5 stycken! (att dom gick ut med nyheten så att säga) 

När allt det där händer så får det en att reflektera som sagt. Och jag inser att det är helt dött på den romantiska biten. Nada. Finito. Katten Måns har fler dejter än mig och det förmodligen bara kråkor han stötter på. 

Men det gör ingenting, för jag lever (kan antas lite creepy kanske) genom mina vänners liv, min familjsliv - ja alla som jag får kontakt med. Jag älskar kärlek och jag älskar hur den kommer i alla dess former. Jag älskar när brudgumen ser sin brud & när bruden lyser upp när hon ser hans blick. Eller när ett barn kramar någon eller något som hon/han riktigt älskar. Jag älskar se den kärlek djur ger en utan ord. Jag älskar höra fina saker som par gör för varandra och jag älskar också höra hur man kan älska varandra genom att bråka för man vill lösa saker och ting. För att man bryr sig om varandra. Jag älskar att jag har fått se mina föräldrar gå igenom tuffa tider men dom fortsätter älska varandra och skratta tillsammans. Att dom är två olika individer men stärker varandra som ett par. Jag älskar att se äldre par gå och hålla handen eller när dom kramas vid tåget. Jag älskar att få se sådana ögonblick av kärlek. 

En tv serie jag följer slaviskt heter First Dates. Folk går på blind dates på en restaurang och allt filmas, man får veta hur det går efteråt med. Jag älskar den, särskilt när det är äldre människor som vill hitta kärleken igen. Dom är så visa och ibland är det så att dom inte redo att gå vidare för dom fortfarande sörjer den dom har förlorat. Då gråter jag i floder kan jag säga. 

Men för att gå tillbaka till nuet: 

Jag vet att ingen relation är perfekt eller människa för den delen. Jag vet att i dagens samhälle där man ofta tänker gräset är alltid grönare på andra sidan, yolo (jag vill ha det och jag vill ha det nu oavsett konsekvenser) och hemsidor med otrohetssajter är vanligt - så vet jag att det finns sann kärlek. Kärlek som tänker mer på den andra än på sig själv, kärlek som vill glädje, uppmuntra och stärka andra. Kärlek som kan fördjupas genom att man bråkar och man blir sams igen. Kärleken att lära känna någon annan människa bättre än nästan sig själv och fortfarande bli förvånad över egenskaper den personen visar eller gör. 

Jag ser inte ner på någon sorts kärlek. Kärlek till ett djur, till ett land, till en kultur, till en man, till en kvinna, till ett barn, till en medmänniska - ingenting är för litet eller obefintligt när det gäller kärlek. 
Vissa kan ha förvriden syn på kärlek, en cynisk och bitter syn. Jag väljer att inte ha det även om vi blir matade med hjärtekross och hemska familjeöden varenda dag. Mitt hjärta värker för dom som inte känner sig älskade eller har fått uppleva fruktansvärda händelser i sitt liv eller sin familjs liv. Jag har fått en del av dem såren men jag väljer att inte leva efter dem. Det är lättare sagt än gjort vilket jag vet med, för det tar tid att läkas men framför allt vilja hoppas på att det finns någon bättre där ute. 

Och nu är det så att jag är singel så betyder det verkligen inte att mitt liv är kärlekslöst. Mr. Right kanske saknas för tillfället men jag har familj som vet att jag älskar dem, brorsöner och brorsdotter som vet att jag älskar dom, djuren vet om att dom är älskade för jag säger det ofta till dom. Mina vänner vet om att dom är älskade för jag har sagt det till dom. Och jag vet framför allt att jag är älskad, inte bara av dem jag älskar utan framför allt annat av Gud. Jag vet att han är den enda som kan älska mig helt och hållet perfekt. Han sviker mig aldrig och han är den enda jag verkligen har gett mitt hjärta helt och hållet till. Jag vet att jag har gjort misstag och jag har varit dåraktig i det förflutna (blind förälskelse utan upptäcka röda flaggor är sjukt farligt) så vet jag att jag har lärt mig otroligt mycket och jag alltid kommer vara en romantiker. Mitt hjärta är helt och jag älskar att se bevis av kärlek i min vardag. Jag kommer kanske aldrig få träffa den mannen som kommer få mig att vilja dela resten av livet med honom. Det kan bli nog lite jobbigt eftersom jag älskar barn och drömmer om en familj i framtiden. Men om det är så att jag inte träffar någon så vet jag att jag kommer älska varenda ögonblick i mitt liv ändå! Jag vet att ingen annan människa kan göra mig hel eller för den delen älskad om jag inte först är det själv. Jag bryr mig mer om att vara den bästa versionen av mig själv för min egen skull för jag vill inte leva ett tråkigt liv :) (Och jag älskar personligutveckling och utmaningar hehe) Visst får jag släng av längtan att ha någon att dela livet med eller för den delen bara vara nära med - men då vet ni! Då terrar man sina kompisar och familj istället! Eller värsta fall hunden och får honom att sitta i soffan och hålla tass :P 

Jag ser fram emot att glädjas i andras kärlek, tjuta som en idiot när jag blir berörd av gester, blickar och känslor av andra som är kära. Eller när man har ett underbart litet barn i knäet som säger att dem älskar en. Eller läsa om andras kärlekshistorier får mig att bli stjärnögd och framför allt få fira andras bröllop får mig att dansa inombords. 
Två av mina närmaste kompisar gifter sig nästa år. FATTA vad det kommer firas!!

Och jag ÄLSKAR se mina nära och kära träffa sina Mr & Mrs Right, när det verkligen syns på dom, hörs och märks på dom. När dom är lyckliga och när dom ler med hela sina ansikten. Då vet jag att det är rätt. Och det får mitt hjärta att svälla :D Eller när jag får bröllops kunder där man ser och märker oj oj vad fina dom är. Det är det bästa med att vara kärleksfotograf!

Jag samlar på mig minnen som jag älskar. Dom är mina skatter :) 

Och för att avrunda det lite snyggt så här är några historier av människor hur dom träffades och blev kära <3  

Gladys and Harold Beebe

Alexandria, Louisiana
Ages 81 and 87
Married 62 years, with three children, six grandchildren, and three great-grandchildren


Gladys: In 1948, when I was a high school senior, my girlfriend asked me to go with her and some other folks on a triple date. I told her, “I don’t go on blind dates.” Then she showed me a picture of Harold and I changed my mind. He was a college fella and so handsome!

On the evening we all planned to go to the movies, I was very excited. Harold came to the door to get me. But when we got to the car, where two other boys and two young ladies were waiting, Harold sat down and put his arm around another girl! I had to spend the evening with some other boy, who was full of himself. I did not have fun on that date.

Harold: I can’t remember why I chose another girl to be with that night, but, boy, I knew I had messed up. Bee—that’s what everyone calls Gladys—was very cute. She talked a lot and got along with everyone. After that evening, I called her three times and asked her out, but she kept turning me down. So I finally bluffed her out. I said, “If you don’t say yes, I’m not calling you anymore.”

Gladys: I agreed to go with him on a date, but only because I wanted to punish him for messing up and not choosing me that first night. My plan was to spend the evening being totally indifferent.

Harold: Thankfully, she changed her mind.

Gladys: We went to a drive-in movie, then had po’boys and curlicue potatoes afterward. I saw that Harold was smart and very kind. And he had a red convertible. That was big stuff back then. After a few dates, it grew into true love.

Harold: Two years later, in 1950, when I was 25 and Bee was 20, we went to the local courthouse and got married. But we kept it a secret, because Bee’s parents thought that she was too young.

Gladys: I was living at home and going to business school while Harold was studying to become a dentist. I hid the marriage certificate in my bedroom. Two weeks later, my mother found it when she was cleaning my room. Shocked, she called the justice of the peace and asked him, “Did you marry my daughter?” My parents came around, though. They liked Harold. He’s a good fella.

Harold: I learned early on to always ask Gladys what she would rather do. That’s one secret to our marriage: I don’t pretend to be a know-it-all.

Gladys: Harold has always put me first. After we got married, he wouldn’t go golfing at the country club with the other men. He would play with me. I love that about him.

Harold: Gladys has brought out the best in me by giving me unconditional support.

Gladys: Harold and I still enjoy each other’s company more than anyone else’s. We can’t play golf anymore, but we like to watch tournaments together on TV. And we’ve always been big Louisiana State University football fans, so we never miss a game. Oh sure, we still get mad at each other, but we try not to get mad at the same time.

Harold: There’s not enough love in this world, so you can’t lose when you meet someone like Bee. I am very lucky.

 

------

Deborah and Carlo Pann

Burbank, California
Ages 57 and 59
Married 26 years, with two sons, ages 23 and 22


Carlo: In the fall of 1978, I was selected to be a contestant on Jeopardy! When I walked into the greenroom, a dozen other players were also waiting.

Deborah: I was one of the few women there. I had just killed it on my trial show, where they determine if you can go on the real program. I remember one of my clues had been “Longest song title of ASCAP record.” The answer was “How Could You Believe Me When I Said I Loved You When You Know I’ve Been a Liar All My Life?” I was telling the other contestants that I was only the second person in the show’s history to answer that correctly when this tall, skinny man with curly hair and a terrible brown suit put his hand out for me to shake and said, “I was the first.”

Carlo: Deb had these great, bright eyes with such a vitality behind them.

Deborah: Carlo kept butting in to the conversation. He had something to say about everything. And yet we ended up flirting with each other.

Carlo: I didn’t have a problem with self-confidence back then.

Deborah: A network representative from standards and practices noticed that we were flirting, and she wouldn’t allow us to participate on the same show.

Carlo: I had already won on the show, but the next taping day I went on and lost. Before I left, I gave Deb my phone number.

Deborah: I didn’t think much about it because it was finally my turn to compete. I did terribly.

Carlo: I watched the episode at home. I remember yelling at the screen, “Come on! You know that!” I knew how smart she was.

Deborah: Three weeks later, I called Carlo (we both lived in the L.A. area). He had mentioned he worked at a movie theater and I thought, Hey, free movies! We spent our first date prowling around old book and record stores. I was surprised that we shared so many interests: We both liked the Andrews Sisters as much as Pink Floyd.

Carlo: I was smitten. We began dating and married in 1985.

Deborah: We’ve had our ups and downs. In 2007 I was laid off from my managerial position. Then we lost our home to foreclosure. I thought, We’re smart! How did we sign up for such a lousy mortgage? We’re now in a two-bedroom apartment. Carlo is a freelance writer, and I’m working as a receptionist. There has been a lot of yelling, but a lot of back rubs as well.

Carlo: We hold each other to high standards. God help you if you tell a joke you’ve told before. And when we watch Jeopardy!, we both try to guess the response from the final-category name instead of waiting for the clue.

Deborah: Through the years, we have kept each other interesting and interested.

Carlo: I would like to think I know everything there is about Deb, but I don’t. She’s always giving me new things to learn, and I love her for that. 

----

Tangie and Brian Smith

Laurel, Maryland
Ages 34 and 35
Married seven years, with two children (ages three and 18 months) and a third due in April


Tangie: The first time I met Brian, he put a toad that was the size of a softball practically on my lap. When I started screaming, he cracked up. I found him totally repulsive. I distinctly remember telling my mother, “I hate that boy.”

Brian: This was in 1988. Tangie was 11; I was 12. I wasn’t used to girls.

Tangie: My parents and I had just moved across the street from Brian’s family, so we couldn’t help seeing each other a lot. Brian called me “Tangerine.” He made faces at me at the bus stop. When it snowed, he waited outside to lob snowballs at me. He made fun of my clothes and hair. Not until high school did Brian spend less time teasing and more time trying to be warm and kind.

Brian: When she was 15, Tangie got very cute. We played basketball and video games together and watched The Goonies on VHS. I started driving her to school. We talked on the phone at night until we fell asleep, even though we lived across the street.

Tangie: Our junior year, Brian began dating my friend. They only spent time with each other—and ignored me. I felt vengeful. I spent days concocting a plan to break them up. And I realized I had feelings for Brian myself. Finally, on the way home from school one day, I told him, “I want us to be together.”

Brian: We kissed in my Pontiac Grand Am, parked in my family’s driveway.

Tangie: We dated through most of college, then broke up for a while. I had other relationships but didn’t really connect with anyone else. We got back together in 2001. In 2003 he put on some slow music, got down on one knee, and said he wanted to spend his life with me. I started laughing.

Brian: Tangie always laughs at me when I’m trying to be serious, so I expected it.

Tangie: I have a deep, romantic love for Brian. But I also love him because he’s my best friend. When you’re married, it’s easy to go on autopilot. You get the kids up in the morning, go to work, and don’t take time to have fun. You forget why you’re together in the first place. I feel lucky that Brian and I still joke like we did as kids.

Brian: I love to hear Tangie’s truest, most goofy laugh.

Tangie: However, Brian would never put a toad on me today.

Brian: Uh, no.

How sweet that sounds

Passar vovven nu i några dagar. Passar väldigt bra då jag har fått feber till och från sen i fredags. Fattar inte varför och det bryter aldrig helt och hållet ut utan jag kan gå några timmar att må prima ballerina och sen segare än en seg råtta. 

Aja, jag och Hachi börjar få ett litet sjukt förhållande. Jag kommer på mig själv att rådfråga honom och härom natten skrämde han livet ur mig då han låg med sin haka på sängkanten 5 cm från mitt ansikte och stirrade på mig. Helt blickstilla. Det vita ansiktet och dom mörka ögonen så ni kan förstå mitt skrik mitt i natten. Hjärtattack deluxe! 

Igår så var det nog rekordet på konstigheter. Jag satt och redigerade bröllop, tända ljus och klassisk musik och såklart blir man lite tårögd och berörd. Jag hör hur Hachi suckar tungt flera gånger men jag ignorerar honom. MEN han slutar inte efter några minuter och han lyckades tajma det så fort jag snyftade till så jag fräser åt stackars hunden " HÅLL KÄFTEN HACHI!" Han bara tittar förvånat på mig som han inte vet att han ens höll på att sucka så där nedlåtande åt mig. 

Idag är han på bra humör för det första han gjorde på morgonen var att hoppa upp i sängen och hoppa på min mage, sedan bli skit glad över att vi skulle gå ut så han snurrade runt och slog sitt huvud i dörrkarmen. Förutom hoppandes på min mage så är han så underbar denna fluffighet av hund.  

Min lilla Hachi och jag - vi har det bra :) 
 

Reminder

Hittade en hårddisk med gamla bilder. (Håller på att redigera en massa och kan inte sova så det går skit bra ihop) 
Hårddisken låg i en låda som jag inte har öppnat eller kollat på flera år för jag hade för mig att det enbart var bara gamla dagböcker där. Ack så fel jag hade. Hittade videos när Matthew var född. 7 år sen!
Hittade även fruktansvärda bilder på mig själv, jag är typ i chock hur jag klädde mig men framför allt ser jag att jag inte mådde särskilt bra. Några bilder ser jag dock att jag mår bra på och jag vet exakt vad jag gick igenom då som gjorde att jag mådde bra precis då. 

Denna bild tog jag 2011. 5 år sen. GALET!
 

Back to NY

Känns så otroligt roligt och skönt att ha bokat in en resa till New York men även Texas! Det ska bli så roligt och som jag har saknat New York! Trodde verkligen att jag inte skulle kunna åka dit i år men ibland är det perfekt tajming! :) 

Ser så fram emot att träffa vännerna i NY igen och catch up lite vad som har hänt dem senaste 6 månaderna! Blir inte många dagar i NY för sedan åker jag till Texas (trodde jag men det visade sig att det var Tennessee jag ska till!) Ibland är man bra snurrig. Jag har alltid velat åka dit men har aldrig haft en riktigt anledning men nu har jag :) Har även en ledig dag där och då ska jag passa på och kolla om jag inte kan få biljetter för att se Football match. Har alltid velat se det live! Jag kollade även om jag kunde få några biljetter till New York Rangers men det var bara en match samma dag som jag ska flyga till Tennessee så det får nog bli hellre Football denna gång. Så jag har bestämt mig att jag måste lägga till ett extra kol nu med alla jobb jag har för mig och verkligen se till att jag kan göra sådana grejer när jag reser bort. Det som var svårt förra året då jag bodde i NY var att jag oftast inte hade råd att göra saker som jag ville göra. Jag är extremt tacksam att jag fick se NY Rangers i januari med min kompis Pontus, det var awesome! Det ska bli så kul att få se alla dem ställena man satt och var helt slut i huvudet eller full av tankar. Ska även se om den lilla New York katten är kvar som jag kelade och matade några gånger. Vi var några fan av henne så jag hoppas hon mår bra och är lika underbar! 
Denna gång när jag är i NY ska jag fota mer! Det var super sällan som jag tog med min kamera ut och det är egentligen helt galet men det var för man inte riktigt hade tid eller orken ibland efter en lång dag. 
 
Aja från något till något helt annat.. 
Denna helg blir rätt bra. Jobb och städa lägenheten. Hann med idag att hjälpa mamma lite granna och innan dess så var vi några stycken på Markaryds marknad. Jag fick låna min yngsta brorson Gabriel, vi hann att åka lite karuseller så vi mådde illa. Alltid lika roligt och bra hehe :) Har hunnit träna ikväll och är riktigt mör i kroppen. Ska bli super mysigt att krypa ner i sängen och ligga och läsa en stund. Jag börjar riktigt känna mig hemma här nu och jag börjar få min prägel på lägenheten. Detta kommer bli bra det! Och nu när det börjar bli höst så kan man tända ljus och dricka sin kroppsvikt i te! #goals!
Imorgon blir det kyrkan med en vän och sen ska jag kanske på grillkväll men jag har inte riktigt bestämt mig för jag har rätt mycket redigering att göra. Man vill passa på nu när det är fint väder att vara ute men jag fick i alla fall vara ute idag hehe :) 
Min underbara sötis brorson Gabriel! 
 
 
 

Stalker

Dagarna går fort nu och jag kämpar med att redigera samt packa upp alla grejerna. Jag inser att jag inte kan packa upp mer utan att köpa en byrå och en hylla för att ställa alla glas och muggar. Jag har väldigt svårt att koncentera mig när jag ser hur mycket som ska göras och sen sätta sig och fokusera på jobb. Jag vill bara få ordning! Det går så sakta så jag blir så frustrerad hehe :) 
 
Sitter nu och andas en liten stund för att försöka samla tankarna. Det är något som har förföljt mig i så många dagar nu och jag kan inte sluta tänka på det. Det gör mig livrädd, förskräckt och " Kan jag verkligen?" känsla hela tiden. Den ger mig en eld i magen som brinner så kraftigt att jag ibland bara stannar upp och tänker att nej nu spelar Gud mig ett spratt. Jag är ju fotograf, det är det jag ska göra. 

Och sen är den annan del av mig som säger: Vad tusan, jag har något att berätta och jag vet att jag kan hjälpa andra! Men tänk om.. om jag kan jobba som fotograf och samtidigt dela det som har lagts på mitt hjärta? 

Jag ber om ursäkt för en väldigt mysko och konstigt blogginlägg. Jag kände att jag var tvungen att få ut något och dessa idéer och tankar som förföljer mig dag och natt. Det är så stort och läskigt så jag kan inte riktigt greppa det och smälta det. Livet tar ibland konstiga vändningar men detta trodde jag aldrig att jag skulle vilja utsätta mig för eller göra. Inspirationstalare?! Vart och hur tusan kom det in i mitt liv?! 
 
Jag trodde jag hade nått alla mina drömmar när det gäller företag, utbilda mig som yrkesfotograf och vad allt som handlar om hälsa på insidan och utsidan. Och mitt största fokus var att bli en bättre fotograf och människa. 

Är detta min nya dröm? Mitt nya mål? 

HERRE MIN GUD 
Jag kommer forsätta att tänka och be över detta för det är ingenting man gör över en natt eller bestämmer sig för. 
Jag vet ingenting om att tala inför människor! Den enda gångerna jag har varit bekväm på scen är när jag pratar om något jag älskar och passionerad över. Och det är jag i för sig när det gäller det jag vill prata om. 

Det jag vet är min målgrupp och det jag vill dela med mig av. Om jag var ungdom idag, vad är det jag vet idag som hade hjälpt mig just nu?

En av mina abosluta största drömmar är att någon dag kunna hjälpa andra på något sätt. Kanske är den drömmen närmre än vad jag tror. Om jag hade kunnat hjälpa en människa genom depression, självmordstankar eller varför inte bara tända en eld om att livet kan bli så mycket bättre om man inte ger väg för negativa tankar och beteenden -  Allting hade varit värt för just den människan ska må bättre! 

Jag var den tjejen som inte hade något hopp om morgondagen. Jag trodde att jag inte skulle bli äldre än 18-19 år gammal. Vaknade varje dag med en klump i magen att samma mörker var kvar och ingenting kändes bättre. Jag kände mig likgiltig, bedövad. Stum.

Vilken skillnad det är idag! 

Det roliga är att jag inte tänker på vad andra kommer tycka om mig utan jag tänker mer på vad som kommer ske inom mig om jag inte gör något åt detta. Att ha bett om så många år om att kunna få en möjlighet att hjälpa andra människor och sen när väl det kommer en möjlighet så kastar jag iväg det? Rena dårskapen ju!

Tänk om har aldrig varit något för mig och kommer aldrig bli något för mig heller. Jag har redan gråtit åt denna tanke och idé så många gånger så jag börjar bli övertygad att detta är något jag ska göra oavsett vad resultatet blir. Då har jag ändå försökt och lärt mig något. Jag tar kanske vatten över huvudet. Ordet kanske är inte bra nog för att låta bli. 

Det största och viktigaste är att detta är något Gud har lagt på mitt hjärta. För jag vet att jag förmår allt igenom honom som ger mig styrka. Och det är tack vare honom som jag lever idag, att jag är så in i bomben lycklig idag oavsett vad som sker runt omkring mig. Jag vet att jag kan vila hos honom när allt skiter sig helt enkelt. 
 
Ett av mina favorit bibelord som är alltid med mig är: 

Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. 
Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand. 
Jesaja 41:10 

Nu är det säkert jätte många random människor som läser detta och som kanske bara känner mig ytligt. Nej, jag är inget religöst freak och kommer tvinga på min tro på dig. Ja, jag älskar Gud av hela mitt hjärta och förstånd och jag vill älska andra människor som jag älskar mig själv. 
Ja, jag gör misstag och sårar människor och jag hoppas innerligt att jag säger förlåt när jag gör något dumt. 
Ja, jag tycker om alla sorters människor oavsett bakgrund, religion eller kultur. 
 
 
 
 
 
 
 Update: Efter ha publicerat detta här och på FB så känner jag ett sådant lugn och glädje. Detta kommer bli intressant! 
 
 

Packing up

Tjo! 
Nyinflyttad som man är så hoppar man över lådor och slår tår i stolar och bord. Jag känner jag måste lägga in ett extra kol att bli klar snart för jag har så mycket grejer jag måste köra till tippen med. En del grejer har klarat sig men vissa andra måste slängas efter ett år i ett förråd. Jätte skönt att ha bil så jag kan få undan i allt. 
Tänk, på mina 28 år så har jag aldrig ägt en bil eller haft en bil mer än två-tre dagar. Så jag är väldigt tacksam att få låna min mammas bil en tag framöver så jag kan få ordning allt. 

Blev väldigt glad imorse då jag gick på en powerwalk, käkade frukost, drog till gymmet och sen fixade till mig för att träffa min bror, svägerska och deras vänner för att käka lunch. Jätte mysigt och roligt att få umgås och se min söta brorsdotter igen som jag passade igår samt mina brorsöner! Känns jätte roligt att bo centralt och att jag kan ta mig lättare till mina vänner. Det ska bli spännande och se hur jag ska triva här.
Älskar att bo så pass nära min familj så jag kan passa sötnosarna. Känns konstigt att lilla systern bor 3 timmar bort. Hon trivs tack och lov :) 

Mina känslor går lite upp och ner hur jag ska våga och vart jag ska börja med en grej jag har tänkt länge på. Men som allt annat är det väl bäst att göra det på sitt sätt, ett steg i taget och vara målinriktad. 

Jag är fotograf och jag älskar att fotografera människor men jag har alltid velat jobba med något mer. Och det är den fasen jag är i nu. 

Har fotografering imorgon som ska bli jätte roligt att göra och sen redigera massa fina bröllopsbilder från i lördags! Jag är riktigt taggad att få upp dem i ett album till brudparet :) 
 
Det bästa med att ha företag är att JAG är företaget. Så om jag vill gå åt någon riktning så är det jag som bestämmer det. Såklart ska jag samla på mig tillräckligt information innan jag gör något. Att vara sin egen chef är både positivt och negativt men jag vill göra så bra jobb som möjligt med allt jag gör. Varenda fotografering, möjlighet att växa är super bra och tar tacksamt emot! :) 

Det bästa nu är att jag fått upp mitt skrivbord så jag har plats med min wacom så jag kan redigera en massa och lyssna på musik! Älskar har plats och tid att vara kreativ. 
 
Underbart väder idag krävs det klänning! Längtar dock att få klä mig i mysiga halsdukar och skinnjacka och boots!

Keeping it clear

Nu brinner det på alla knutar på en och samma gång men jag vet att dom största förändringar brukar ske exakt samtidigt. Det är bara rida ut stormen som härjar. 

Jag är otroligt glad och tacksam att jag fick lägenheten i Hässleholm som jag ville ha och att jag kan reda flytta in i veckan. Skönt är det att man redan har fått ledigt från jobbet så man behöver inte oroa sig att man behöver tacka nej till timmar. Vissa saker som jag skulle göra denna veckan om inte fick lägenheten får vänta till nästa vecka för nu gäller det att planera smart och prioritera för på lördag är det bröllopsfotografering som jag har sett framåt så!  

Efter jag skrev kontrakt igår om lägenheten så drog jag upp till min lilla systers nya ställe i Småland. Ett fantastiskt ställe och jag är så glad att hon har fått lägenhet där! Igår hade vi filmkväll och var runder i Vetlanda och kollade med. Idag var vi utanför Silverdalen där min pappas mormor hade ett hus förr där vi hälsade på som barn. Mina bästa och finaste minnen är därifrån. Blev lite chockad hur litet det var för det va mer än 20 år sen jag var där! Men samtidigt kändes det som tiden har stått stilla där. Älskar Småland! 
 
Det blev en körtid på 2,5-3 timmar dit och idag samma tid hem. Det var helt underbart att få tid att tänka och planera för denna vecka. Jag slukar allt med entreprenörskap och ledarskap just nu. Så jag har hittat massa bra podcasts som jag lyssnar hela tiden på. Får väldigt mycket idéer och planer inför framtiden och det känns riktigt riktigt bra! 

Jag vet mer än någonsin vart jag vill gå någonstans och det gäller bara lägga ner tid och mödan och steg för steg att det ska gå. Det har varit så många lösa stenar så länge nu men nu börjar allt lägga sig på plats. 
 
Jag vet att jag måste bli ännu hårdare med vart jag lägger min tid och det kommer bli några ändringar i mitt liv under hösten. I mitt företag och i mitt privataliv. Men det kommer vara värt varenda tufft ögonblick och situation för jag vet att jag är kallad till något mer. Och jag är så taggad att gå mot dom drömmar och mål jag har. Jag kommer ta varenda erfarenhet, misstag och lärdom till nytta inför det som komma skall. 
 
Snart 3 år sen denna togs. Fortfarande en av mina favorit bilder!! Älskade brorsöner!
 


For those who waits

Tjo!
Idag har jag kollat på lägenhet och hoppas på det bästa. Händer rätt mycket i livet just nu men jag älskar att jag hittar tid där jag bara kan vara och andas. Ladda batterierna och sätta nya mål att sträva åt.

Käkade lunch med kära brodern och fick tid att snacka lite granna. Äldsta brorsonen har börjat första klass!! Helt sjukt! Tiden går så fort så det gäller att leva dag för dag!

Visa fler inlägg