For those who waits

Tjo!
Idag har jag kollat på lägenhet och hoppas på det bästa. Händer rätt mycket i livet just nu men jag älskar att jag hittar tid där jag bara kan vara och andas. Ladda batterierna och sätta nya mål att sträva åt.

Käkade lunch med kära brodern och fick tid att snacka lite granna. Äldsta brorsonen har börjat första klass!! Helt sjukt! Tiden går så fort så det gäller att leva dag för dag!

One year ago

Den känslan att ta packa sina väskor och veta att man inte kommer kunna åka hem och hälsa på under 6 månader  var nog det mest jobbigaste jag fick gå igenom förra året. Inte se min älskade familj, leka med mina brorsöner eller kunna träffa mina vänner. Men att få uppleva New York och att en dröm som jag aldrig trodde skulle gå i uppfyllelse blev till verklighet. Jag får gåshud att tänka på det bara :) 
 
Kan knappt fatta att jag har varit hemma i Sverige i 6 månader redan. Tiden går så himla fort! Men jag tyckte tiden i New York gick långsammare ibland på grund av att man sakande familj och vänner. 
 
Känslan när man gick ut första dagen efter man hade landat. Chocken över att folk var så... så mkt som dem man har växt upp med och kollat på tv. Skriker och gormar åt det minsta ting men även mer öppenhjärtliga och välkomnande. Jag önskar så att jag hade varit kunnat dra nu direkt för att gå en nostalgi tripp genom staden men som det ser ut nu så kommer jag vara väldigt upptagen och försöka ordna upp mitt liv. Jag kommer nog aldrig ha den där nya upptäckare glädjen i New York igen dock, för efter alla månaderna så i slutet så krävdes det mycket för mig att reagera xD Första månderna gick jag runt och glodde på allt och alla kändes det som :) 
 
Så många gånger jag satte mig i Central Park och bara tittade. Lyssnade på musik och tittade. Försökte pränta in varenda människas ansikte och gissa vad dom jobbade med, hur dem växte upp i New York och hur vana dem måste vara med alla sirener och poliser överallt. 
 
Saknar människorna jag fick lära känna i New York. Särskilt Hope Hill som blev min trygga punkt. Och mina underbara rumskamrater! Så sjukt grymma och gulliga! 
 
Det som verkligen var underbart var att min kompis Pillan kunde komma och hälsa på en månad. Det var helt underbart och jag fick verkligen göra en massa roligt med henne. Vi var och badade på Far Rockaway beach och hade en helt magiska dagar där.
 
Sen fick jag både besök av min bror, min kompis Sofia och Pontus! Sjukt glad att jag ändå fick träffa dom! :) 
 
Men framför allt är jag innerligt tacksam för alla photo shoots jag fick vara med på, alla sjukt grymma människor som jobbar med tidningar, foto och media varenda dag och som är så in i drivna. Galet att jag fick träffa och prata med Nigel Barker med. Ja... jag kan gå på och på om alla minnen och historier. Jag längtar tills jag har barnbarn då jag kan sitta berätta om min tid i New York och hur jag fick photoshopa in en unges huvud på en 100 dollar sedel... hahahaha
 
 

31 countries later

Nu var det länge sen jag la upp något här. Det är mest jobb för min del och jag känner att jag saknar foto otroligt mycket. Måste sätta upp timmar där jag sitter och bara är kreativ, dregla över objektiv och fotografera en massa. Jag har egentligen en massa idéer att fota men efter jag har jobbat så är jag är helt slut i huvudet. Jag är dock glad att jag har några uppdrag in planerade redan så jag ser fram emot det jätte mycket. Snart blir det mitt andra bröllop för i år. Super kul och jag håller tummarna för fint väder! 

Jag är fruktansvärt resesugen igen, jag vill till New York och hälsa på vänner och jag vill till ett nytt land för att jag älskar människor och kulturer. Men för en gång skull ska jag lugna mig och jobba på. 

Livet är bra spännande. Jag kan inte fatta att jag har varit i 31 länder! Bästa är att resa själv. Då träffar man alltid lättast nya människor. Så många minnen och historier man har samlat på sig nu, jag minns så sjukt många ansikten. Undra om jag någonsin kommer träffa på dom vakterna i Frankfurt eller den ur gulliga Italienska gubben i Rom. Jag önskar jag kunde fotografera inne i huvudet för att visa alla roligheter som har hänt. 

Det är sådana tillfällen jag är så extremt glad för mina dagböcker. Dem är fulla av minnen men i sommar har jag varit dålig på att både blogga och skriva i dagboken. Något jag måste ta tag igen. Vilket sjukt liv man har ändå haft! Mycket sorg, destruktiv som person och fruktansvärt deprimerad har man varit men jag är så innerligt tacksam att få vara med om sådan lycka som jag upplever varenda dag. Tänker aldrig sluta växa som människa, resa eller vara nyfiken att lära mig. Och jag tänker framför allt inte sluta att vara fascinerad över människor. Älskar höra människor berätta om sina liv, kulturer eller mål i livet. Det är därför jag blev fotograf ändå. Kunna fånga något i ett ögonblick men även lära känna personen, ibland på ett djupare plan och ibland är det bara i den situationen. Jag vet att jag har skrivit om det många gånger i bloggen hur tacksam jag är och hur roligt jag har eller har haft det. Men har även skrivit mycket om sorgen som har varit eller hur tufft mitt förflutna har varit. Inte för att fokusera på det negativa utan för att uppskatta det positiva i nuet! Mycket varför jag skriver här är, är för mig själv. En offentlig dagbok med minnen som jag kan dela med mig av. 

Jag vet att det är människor som inte tycker om mig oavsett om dom känner mig eller inte. Jag vet dock att jag är hellre ratad än att passa in i allas mallar eller hur man ska vara som människa. Jag är den jag är och jag hoppas jag alltid ska behandla andra människor med kärlek, glädje och förståelse. Jag är inte bäst i att fotografera, jobba eller för den delen vara ett underbarn men jag är fasen bäst i att vara mig själv. 
 
Jag vägrar att hålla tillbaka på mina mål eller drömmar. Och jag vägrar bli någon annan bara för det är några som stör sig på mig. Det är deras problem, inte mitt! 
Det är svårt att inte passa in ibland. Man känner sig ensam och man känner sig inte alltid förstådd. Men det är okej. Vissa kommer älska en och vissa kommer avsky en för det ena eller andra anledningen. Det har oroat mig som fotograf att få en kund som kommer absolut avsky en. Det är därför det är så viktigt att träffas innan och lära känna för att se att det klickar (omg dubbel mening xD). Finns inget svårare att fotografera någon som typ inte vill prata med en.

Men men jag hoppas genom att vara brutalt ärlig med vem jag är och hur jag vill leva mitt liv så kommer folk se det och uppskatta det. Jag har träffat några människor som har inspirerat mig att leva som dem och jag älskar dem otroligt mycket. Jag vill vara en sådan människa för någon annan som dem är för mig. Det inte alla som kommer gilla det men det inte alla som gillar lakrits heller :P 

Kära nån... Märks att jag inte har skrivit på länge för nu bara flödar det ur mig. Förlåt!
 
 


Vackra vackra Etiopien!

New York, I miss you

Idag fick jag stanna hemma på grund av att min handled svullnade upp och värkte så. Nu mår jag tack och lov bättre på grund av att jag har haft handledsskyddet på mig hela dagen och tagit Ipren.

Och i med det så har jag legat framför tvn idag. Jag kan seriöst inte komma ihåg hur länge sen det var sen jag faktiskt satt och glodde på tv. Det kändes jätte konstigt och uttråkande först för jag saknade jobbet och vill gärna inte missa en massa jobb då jag blev dålig förra veckan en dag.
The Hills var på tv i alla fall och det var flera avsnitt där dom är i New York. Alltså, jag kan inte fatta att det var mitt hem i 6 månader och det är så konstigt att se ställen på tvn där man har fått egna minnen ifrån. Det är väldigt overkligt och konstig känsla ibland! Men jag känner att jag saknar tempot, möjligheterna och allt roligt man kan hitta på. Det jag inte saknar är hur dyrt det är att leva där samt ytliga och dryga människor som man tyvärr träffade på rätt ofta.

Men jag hade gjort om allt igen om jag hade kunnat! Jag funderar på att åka till New York igen om jag inte kommer in på min utbildning. Och denna gång ska jag hinna med allt jag ville göra förra gången! (Kommer ta en livstid att upptäcka alla New Yorks ställen!)

Set the tone

 
Tja!
Jag har satt en deadline på all redigering så fort när jag kommer hem så sitter jag och redigerar i två timmar innan jag däckar. Går upp 04.00 varje morgon för jobbet och det känns i kroppen om man säger så. Och jag tränade på gymmet efter jobbet, vilket var helt underbart idag. Behövde verkligen träna ryggen då den tar väldigt mycket stryk under dagarna. Har så sjukt mycket bilder att visa men får ta det ett steg i taget :) 
 
Kan inte fatta att en vecka sen kom jag hem från Afrika. Tiden går så sjukt fort och jag saknar alla från resan. Vilket härligt gäng! Jag har suttit med en del av bilderna från resan och levt igenom dom lite granna igen. 

Usch jag bara lullar känner jag nu. Har inte sovit ordentligt dem senaste nätterna och jag är verkligen en sådan människa som måste få 7-8 timmar för att fungera. Och man känner direkt på jobbet om man inte har sovit tillräckligt, man blir seg, svag och sömnig hela tiden :P 
 
Någon som är glad att jag är hemma är denna fluffiga sötnosen :) 
 
 
Älskade Hachi! <3
 

Etiopien

Idag har jag hunnit landat och hämta andan efter dem senaste dagarnas äventyr. Fastnade framför datorn i två timmar nu för att redigera bilderna från Etiopien. Tänk, en av mina nära vänner är gift nu. Med en fantastisk man. Har suttit med tårar i ögonen för dom är så fina. Jag är en romantiker jag. Och ofantligt glad att se lyckan i deras leenden och ögon. 
 
 
Jag har egentligen fullt upp just nu men ville lägga upp i alla fall några bilder på aporna (vilda!) som var vid vårt boende i Asella. Jag önskar att jag hade sett dom en gång till men dom ville inte hälsa på mer under den tiden vi var det. Tacksam dock att jag fick några bilder! :)  (köpte till och med bananer som jag skulle ge dom) 
 
(stör mig så sjukt mkt att färgerna blir riktigt konstiga på bloggen, vet ej varför!!) 
 
 
 

Okay what is next

Inte varje dag som man vaknar kl 04:00 på morgonen och tänker på allt som har hänt på 1 år. Jag är väldigt tacksam för den här perioden av saktare slag för det får mig att minnas dom helt galna dagarna i New York och hur jag hoppas att framtiden ter sig. Att få vila i nuet är väldigt skönt för jag vet att sen när man mitt uppe i livet så har man mycket lugn och vila att hämta från denna period. 

Jag minns dom dagarna jag satt på tunnelbana och bara glodde rakt ut för jag kunde inte fatta att jag bodde, levde och "jobbade" i New York. Att göra det jag gjorde och få uppleva det jag gjorde, det var så overkligt oftast för jag trodde verkligen inte i min vildaste fantasi att jag skulle kunna ha möjligheten att göra något sådant!

Vissa saker kan man kontrollera och vissa inte alls, det som har betydelse är hur man hanterar sina omständigheter. Good, bad or ugly. Det kommer alltid ner till attityden man har. 
Attityden jag vill ha är: tacksamhet, glädje, empati och kärlek. 

Jag kan bli väldigt nostalgisk och minnas en väldans massa, det är mitt sätt att visa tacksamhet för det som sker i mitt liv. Det betyder något djupt för mig och jag vill dela med mig av det. För Gud ska ha all tack och ära för allt jag får uppleva! 
Visa fler inlägg