Those days

Snart är det en månad sen jag var i USA. Och jag kan inte förstå att tiden har gått så fort. Ibland när jag känner mig stressad eller trött så tänker jag på när jag satt här, tittade ut över vattnet, höra sorlet från staden och människorna och bara var. Jag är så sjukt tacksam för mitt liv. Ibland har man tuffare dagar och då är det skönt att bara minnas. Snart reser jag lite igen och det känns super kul. Älskar verkligen att resa. Jag uppoffrar fin bil, fint hem eller fina och lyxiga prylar. Resa is my luxury!  
 

Life is good

Vilken härlig känsla det är att sova ut och sen sedan kunna ligga och läsa i en timme :) det är rena lyxen för mig och jag njuter så. Ska snart iväg för att fotografera lite granna och sen så ska jag hem igen för att städa, träna och redigera bilder. Det har varit fullt ös på mitt andra jobb (lagerarbetare) denna vecka, en del övertid och det ser ut som det kommer vara mycket nu fram till jul. Jag är så otroligt glad för mina kollegor och mitt jobb. Det känns skönt att kunna klara sig ekonomiskt medan jag jobbar med mitt företag och planerar för framtiden. Sparar undan för en studio med :) Det kommer ta ett tag men det är värt varenda låda eller back jag lyfter. Plus att jag kan ut och resa.

Det är en otroligt skön känsla att gå långsamt fram och förbereda sig för jag vill verkligen kunna hålla igång i flera år. Först och främst måste jag hitta mitt ställe och än har det inte dukit upp. Jag är envis och jag har verkligen lärt mig att vara ihållig och strävande oavsett hur lång tid det kommer att ta. Men jag kommer alltid ha det som favorit ändå - att åka ut till folk på olika ställen och hem och fota. Det är super skoj :)

Nej nu måste jag sätta fart, ska leka med mina älskade brorsöner och brorsdotter! Har saknat dom så! Jag blir så glad för varenda kram och skratt jag får av dom. Älskar verkligen att vara Faster.

Skillet

Man vet att man har varit på en bra konsert när man har sträckt ena benet och nacken är öm! 
Igår onsdags kväll så åkte jag, mina syskon och tre gulliga personer till Göteborg för att se Skillet. Lokalen var liten men så sjukt bra det blev för som John Cooper sa så kunde han se allas ansikten :) 

Konserten var så sjukt bra och jag kommer alltid älska dom! Jag älskar deras passion och deras öppna kärlek för Gud. Dom ger hundra procent hela tiden och ger så mycket kärlek till oss som lyssnar. Fick gåshud över kroppen när dom sjöng Stars. 

Varenda bandmedlem är fantastisk! Jen är så sjukt grym på trummor och sjunger samtidigt (!), Seth har sådana sjuka solon ibland så man står där som en fisk med öppen mun. Korey rockar loss som en galning och John, han är helt enkelt magisk! Under konserten så pussade John sin fru Korey och det gulliga leenden hon gav honom fick mig att få tårar i ögonen. Vilket par! 

Jag älskar att ha ett band som jag älskar så mycket som dessa, deras musik är perfekt när jag tränar och behöver få ut tankar, frustration och energi. 

Kära nå... Nu måstea jag skynda mig för jag ska ner till Malmö för att träffa mina två söta blondiner! 

(Det är underbart att man kunde stå nära scenen så man kan göra high five med John) :D 

Home sweet home

 
 
När jag flög hem förra veckan så märkte jag att det knastrade extra mycket i öronen och jag förstod inte varför. Från 25 grader varmt till Svensk vinter. Japp. Mina bihålor har gjort så fruktansvärt ont och min hörsel blev försämdrad (har hänt så många gånger nu att när jag får problem med bihhålorna så hör jag as dåligt)
Feber fick jag med så under helgen har jag bara sovit, läst, laddade ner candy crush och spelade i flera timmar. Samt jag har knaprat ipren och sinopret och druckit minst en liter grönt te varje dag. 
 
Jag fick tacka nej till många roligheter i helgen för att jag inte mådde bra, vilket känns super trist att behöva göra. Har så mycket att göra denna vecka så jag har inte råd att missa en enda dag till nu. Men nu är den en ny vecka och nya tag som gäller! Och jag har äntligen kommit i fas med jetlagen med.
 
Igår var jag hemma vid och grattade min underbara pappa på Farsdag och för att han fyllde år förra veckan. Är så stolt och tacksam för min pappa. Jag älskar vår relation som vi har och att han är den man han är idag. Hade kunnat göra vad som helst för min pappa. Han är verkligen den mannen som jag ser mest upp till och jag älskar honom otroligt mycket. Jag är glad att få vara hemma i år och fira honom då förra året så var jag så sjukt stressad på praktiken så jag glömde bort hans födelsedag. Jag grät sjukt mycket när jag insåg att jag hade glömt att gratta på hans födelsedag för jag är verkligen inte den som glömmer bort min familjs födelsedag. Särskilt mamma och pappas. Usch, får dåligt samvete att bara tänka på det. Hade ingen present att ge honom igår för det krånglade till sig men ska försöka fixa presenten så fort jag kan. Han vet vad han ska få så det var han glad över i alla fall :) 
 
Efter jag kom hem från USA så började jag tänka " Jahapp vart ska jag åka nu då?"
Jag älskar verkligen resa och har inget emot att resa själv. Jag träffar sådana trevliga människor och jag kan göra precis vad jag vill, när jag vill. Det är en känsla av både upprymdhet och självständighet att resa själv. Lite rädsla med för man behöver alltid vara på sin vakt - där har magkänslan räddat mig många gånger från situationer som hade kunnat sluta dåligt. Jag älskar verkligen New York och det är verkligen en stad jag kommer fortsätta åka till då och då. Och jag är så glad att jag fick träffa två personer i NY som betyder sjukt mycket för mig.

Förra helgen - under eventet så hade jag en lite AHA upplevelse och i morse när jag låg och läste så hade jag det igen. Det är mycket jag inte förstår vad som sker i mitt liv eller i världen - och ibland kan det försena mig, göra mig slö och missmodig. Ibland förstår jag inte mig själv heller men jag tror det är ganska vanlig känsla. 

Det enda jag kan ändra på är min inställning och jag kan vara tacksam för mitt liv just nu - men ändå vilja gå vidare, längre och utvecklas mer! Det behöver aldrig stanna av eller bara vara. Jag har insett nu efter många år att jag behöver ha mål, drömmar och ett syfte för annars förtvinar jag. Jag tappar motivationen för att bara leva för mig själv och göra saker som jag inte bryr mig om, det är inte jag. 
Jag måste utmana mig själv, växa i relationer med mina vänner och familj och jag måste framför allt trotsa alla rädslor som kommer upp då och då. Jag vet innerst inne att jag är sådan här men för någon anledning så behövdes jag påminna om det. Sådant där idiotisk: DUUUH, FATTAR DU DET NU ELLER?? (Det är okej att ha sådana dagar hehe)  

Jag har tolkat mig själv som otacksam när jag inte har varit nöjd och tacksam för mitt liv. För jag har verkligen varit det men det är okej att vilja ha mer, förändra saker och ting som inte fungerar utan att förlora tacksamheten! Det är som jag har skämts för att jag vill mer för jag har kommit så pass långt i mitt liv ändå, från hur det var för några år sen. Har tänkt tankar som " Men, seriöst va tacksam och va nöjd hur långt du har kommit och vart du är. Var nöjd. Va stilla för fem sekunder för tusan! Inte behöver du mer, du behöver inte pusha dig längre" 

Det har varit min AHA upplevelse. Och när jag har nått mina mål så behöver jag inte stanna där utan bara sätta nya efter nya. Och vara stolt över varenda steg jag tar och aldrig glömma vart jag börjde i mina omständigheter. 

Jag försökte bli någon jag är inte är eller redo att bli - att stanna på en och samma plats. Jag är inte där och jag ser fram emot att förändra saker och ting som inte fungerar som dem borde i mitt liv. 

Det som har varit lite av problemet är att jag är väldigt lycklig och tacksam för mitt liv - även om jag har varit lycklig i många år så har det varit så många år där jag har varit olycklig så denna känsla är fortfarande som en chock för min hjärna, hjärta och kropp. Det är svårt att beskriva känslan och insikten. Det är som man har glömt att man har vunnit på lotto och istället hela tiden trott och levt som att man är fattig. Så när man inser att man faktiskt är rik och inte längre har fattigdomen över sig så är det som en chock för systemet. Exakt så känner jag.  
 
Jag har hållt mig själv i hårda remmar för inte falla tillbaka i gamla beteenden eller spår. Men istället har det skapat nya problem och konflikter i mig själv. Det är framför allt tilliten till mig själv som har blivit skadad, att jag inte skulle veta bättre och lita på mig själv att jag har lärt mig från mina misstag och att det är okej att göra fel. Ibland dyker ett problem upp om och om igen men varenda gång det dyker upp så kan man gå djupare in i det för att äntligen kunna lösa det. Jag hoppas jag har kommit till botten av detta problem och att lösningen är att acceptera att jag är mogen nog att inte hålla mig själv så hårt från dom misstag jag har förr har gjort och acceptera och glädjas att jag mår så pass bra som jag gör.

Det var som mina problem förr var mitt destruktiva husdjur som förstörde mitt hem. Så när jag gjorde av mig det så känns som det är en del av mig som saknar husdjuret bara för det kändes välbekant och tryggt. Även om jag vet att det husdjuret höll på att förstöra mitt liv och mitt hem (sinnesro).  Lite konstig liknelse men jag tror ni hajar poängen. 
 
WOW, långt blogginlägg idag. Och poäng till er som orkar läsa allt! Jag vet inte om jag uttrycker mig klart nog för någon annan att förstå mitt dilemma. Jag skriver ner detta för jag vill minnas och kanske någon känner igen sig i detta. Det är ett sådant sjukt mysko "problem" att ha så jag har varit lite.. stum.
 
Nu ska jag fortsätta att jobba och lyssna på musik som gör mig glad :D
(Dessa qoutes träffade mig mitt i livet just nu) 
 

Bye Nashville

Det är med lite sorg i hjärtat som jag sitter här på flygplatsen i Nashville. Jag älskar New York men nu har faktiskt Nashville kommit på en stark andra plats.. eller första plats? Jag är lite osäker!

Hela helgen, hela eventet kan sammanfattas som = HELT FANTASTISKT! Jag har lärt mig så mycket så jag har faktiskt varit helt slut igår och idag. Allt jag har lärt mig ska jag ta med mig och utveckla i mitt liv. Jag har lärt känna helt fantastiska kvinnor som jag kommer hålla kontakten med. Älskar Södern! Alla är så trevliga och artiga! Och Line Dance! Trodde aldrig jag skulle tycka att det var så attraktivt att killar kan dansa det! Har aldrig tyckt om bugg hemma i Sverige eller dansband men en man med cowboy hatt, t-shirt och jeans var väldigt... Intressant. 
Mina ögon höll nog på att poppa ut ur mitt huvud ibland. 

Och jag var och kollade på lite grejer igår i en butik och det fanns så mycket fint och gulligt så jag höll på att smälla av helt! Det är inte sista gången jag kommer hit, verkligen inte! Nästa gång vill jag bo lite närmre downtown och våga ut och dansa med någon snygg cowboy. Det hade varit roligt hehe

Det är faktiskt en dröm som har blivit uppfylld denna helg, jag har fått se och höra Dave Ramsey som jag älskar. Dave Ramsey Solutions är det som har gjort hela eventet möjligt och jag kan verkligen se att alla som jobbar för honom älskar det dom gör! Sådan otrolig passion för deras jobb och jag är helt förundrad hur sjukt duktiga alla talarna var! Han är så fantastisk och jag ser så mycket upp till honom! Det är inte sista gången jag åker på något sådant här, så fort jag kommer hem så ska jag kolla på ett annat event som jag vet som händer i vår. OCH att Dave Ramsey har en av mina favorit författare i sina event gör väldigt mycket! 
 
Och under dessa fyra dagar jag har varit här har jag fått höra tre gånger att jag liknar mamman i Gilmore Girls xD Så himla roligt då jag har bara fått höra det i Sverige innan :) 

Hade en väldigt bra sista dag igår som slutade lite roligt. Var på ett gigantiskt hotell och glodde. Gaylord Opryland Hotel & Resort. Jag var helt i chock för jag fick höra att det skulle vara vackert men jag var inte beredd på att det skulle vara vattenfall, båtturer igenom hotellet och att det var så otroligt vackert! Lärde känna en schysst kille och det gick bra fram tills han x antal gånger pratar och skämtar om giftemål. Jag fick ögonkontakt med en person som liksom tittade på mig vad jag tyckte och kände, och det började rycka i mungiporna på mig. Jag blev till och med tårögd för jag försökte verkligen hålla kvar skrattet. När jag kom till mitt hotell rum så låg jag på golvet och bara as garvade så tårarna rann! Jag kunde inte hålla in det längre för det var nog en dom mest mysko random dejter jag har någonsin har haft. Jag vet att han menar väl och han verkar vara en schysst kille. Men jag sa verkligen bu eller bä och killar som tar sig friheter fysiskt eller i ord får mig att springa åt andra hållet. Men det roligaste var nog att när jag prata med honom så stirrade han bara på mig utan att höra ett ord jag sa. Till slut blev jag irriterad och frågade om han är lite borta varpå han nickade! Jag knäckte mig nästan men höll mig - är faktiskt stolt över det! Det är både en förolämpling och en komplimang tror jag. 

Jag är i alla fall extremt tacksam och glad över denna resa och vilka äventyr. Jag är så... förundrad och mållös. Det riktigt värmer i hjärtat att sitta här, fått uppleva det jag har gjort och lärt mig en rutin av Line dance. 
 
Världen är en fantastiskt plats och jag vill aldrig sluta att utforska den och lära känna nya människor. Varenda resa jag gör så lär jag mig något nytt. Och jag fullkomligt älskar alla äventyr jag får vara med om! 

Nu ska jag kolla på The Terminal (har aldrig sett den filmen faktiskt) och det passar lite bra nu när jag sitter på en flygplats hehe :) 

 
Jag ser lite sur/ledsen ut på bilden men det är jag inte! Jag försöker ta en bild utan att folk ser det hahaha :)  
Framför allt vill jag skriva: Tack gode Gud för dina drömmar och vägar för mig! Tack för ditt beskydd och tack för du ger mig mod, trygghet och kärlek att gå ut i världen med ännu mer beslutsamhet! Tack för att du visar mig vart jag ska gå och tack för du är min Gud! 
 
 
 
 

New York

Som jag njuter av min ledighet. Har haft en helt underbar dag och jag är rätt trött nu men funderar på att gå på bio , deras biosäten är så sjuuuukt sköna! Och jag vill göra något min sista kväll i New York innan jag flyger vidare. Idag blev det min nya klänning och Central Park, American museum of Natural History, gluten fri pizza och min grymma bok! Har verkligen kopplat av idag och njutit av vädret. Sände live från FB idag och det var lite sjukt att sprinkels satte igång medans jag filmade. Jag blev rätt blöt xD Är verkligen taggad inför morgondagen och vad denna resan redan har gett mig. Imorgon ska jag åka till New York katten och se om jag kan se henne. Vill ge henne kattmat innan jag åker, saknar den lilla sötnosen.

 
Och lite instagram bilder på det
Träffade fantastiska Beau och Renata igår! Så glad att få prata och umgås med dem i några timmar :) Underbara är dem!

Awakening Europe 2016

Vilken fantastisk helg det har varit! Har dansat, sjungit och skrattat en massa! Och gråtit för det är så sjukt många människor som mår så dåligt, ensamma och har inget hopp.Vissa har varit med om fruktansvärda saker så såren är riktigt djupa. Det är underbart att man kan be för sådant när det verkar hopplöst!

Jag kan inte beskriva den glädjen jag känner nu över denna helg och den otroliga inverkan det har blivit i mig. 
Och jag märkte att jag hade blivit en av dom som bryr sig lite för mycket vad andra tycker istället för att leva efter vad jag vill och vad jag vill göra i livet. Men framför allt leva för Gud. Jag har varit kärlekslös, blind och rädd. 
 
Vi var flera tusentals i arenan och ca 5 miljoner tittade Live från hela världen!
Det var en otroligt mäktig känsla att se så många troende och som delar samma kärlek till Gud! Vi har det största gemensamt ovasett kultur, ålder eller bakgrund! 

Igår var det en otroligt bra predikan som handlade om några kristna ungdomar som gav sina liv för andra människor. Och jag har tänkt många gånger om jag hade kunnat ge mitt liv för någon främling. Mina vänner och min familj - japp! Men en totalt främling som kanske inte ens kommer uppskatta att jag tog deras ställe. Och jag förstod att det spelar ingen roll om dom uppskattar det eller inte.
 
Jag har endast detta liv och det tänker jag leva fullt av kärlek, hopp och äventyr tillsammans med Gud. Om jag får möjligheten att rädda en annan människas liv så hoppas jag innerligt att jag gör det. För jag vet vart jag ska och jag vet att där finns ingen smärta, skam eller förkastesle där. 

Vart jag än befinner mig så vill jag hjälpa dem som mår dåligt, oavsett hur stort eller liten inverkan jag har men ändå att jag har gjort NÅGOT för någon. Spelar ingen roll om jag får credit eller inte, för jag vet att Gud ser mitt hjärta och ser att jag vill leva som jag lär -  Älska andra som jag älskar mig själv men framför allt älska Gud av hela mitt hjärta och själ. Jag själv har en bakgrund av smärta, förkastelse, hat, bitterhet och självmordsförsök. 
 
Det är en ständig utveckling att lära sig visa kärlek och våga göra det. Ibland kan det faktiskt vara farligt då jag lärde mig i New York att man inte skulle prata med folk som var galna för dom kan vara riktigt farliga. Så en gång såg jag en tjej i min ålder sitta och gråta hejdlöst vid en tunnelbana station med massa människor som bara strömmade förbi. Jag stannade och hade ena foten beredd att springa fort som fasen om hon skulle attackera mig. Jag vet fortfarande inte varför hon grät så eller om det betydde något för henne att jag stannade och frågade om det fanns något jag kunde göra för henne men jag är glad att jag gjorde det. Det var en annan gång i New York som det hände att jag såg en kvinna gråta men jag vågade inte göra något och den känslan att jag borde ha gjort något var fruktansvärd. Jag mådde så dåligt över det och jag vet att det hade bara räckt med att jag hade frågat henne hur hon mådde. Jag är inte naiv om att det finns dom som lurar människor, som manipulerar för att få pengar eller något annat. Och det är viktigt att ha bra gränser så man hjälper istället för att "enable" dom och göra det mycket värre för dem. Ibland kanske man inte kan hjälpa men man kan alltid lyssna och trösta. 
 
Det viktigaste budet i mitt liv är:  

Matt 22:37-39
Jesus replied: "'Love the Lord your God with all your heart and with all your soul and with all your mind.'
This is the first and greatest commandment. And the second is like it: 'Love your neighbor as yourself.'
 
 
 
Thank you Awakening Europe for this weekend! 
 


 

Bye Sweden - Hello USA

Snart... Snart bär det av! Jag har precis skrivit ut det allra sista och alla min papper, resedokument, eventpass - ALLT är redo! Jag har packat färdigt och skrivit till lite på min lista vad jag ska ha med mig. Vad tusan ska ha man ha på sig? 

Och vet ni vad det bästa är? Tajmingen, för några månader sen när jag bokade denna resa så visste jag inte hur viktig detta är för mig, just nu i denna situationen och omständigheterna jag befinner mig i. Och som jag har längtat! Det enda som har varit så förbaskat är att min hemsida har krånglat en massa och det har varit problem med själva programmet där jag gör hemsidan. 
Jag har nya visitkort, spänd på att lära mig en massa och få höra människor som jag ser upp till! 

WOHOOOO!!
 
Men först ska jag till Stockholm med familjen för att umgås, sjunga och dansa med tusentals andra kristna. 
Samt lyssna på otroligt grymma predikanter och talare. Detta kommer bli grymt!
 

Dreams

Idag har det varit en långsam dag. Sov länge och låg bara och tittade upp i taket. Det är inte ofta där jag inte flyger upp ur sängen glad över vad dagen kommer ge. Men idag fick det bli en lugn dag. Ont i revbenen men det blir bara bättre och bättre, särskilt när jag tar en påse med is och trycker på. Obehagligt som tusan men hjälper. 

Ikväll har jag tänt ljus, musik på och bara sitter och skriver ner drömmar jag har. Jag har ganska många bollar i luften och jag älskar att vara min egna chef samt att jobba med olika saker. Jag blir aldrig uttråkad. Dock krävs det oftast väldigt mycket driv för att få saker framåt men det är på gott och ont. Jag inte vara den som lägger endast sin tid på jobb utan på relationer med. Jag har underbara vänner som jag håller hårt i för det har tagit år att komma dit vi är idag. Och min familj, så stolt jag är över varenda en av dom. Alla är rätt upptagna så det är ibland svårt att vara ensam. 

En av drömmarna jag skrev var: Min egna familj. Den drömmen kan jag inte göra någonting åt än att vara den bästa fastern, systern, dottern, vännen, medmänniskan som jag kan - för jag vet att det formar mig inför framtiden och för framtida förhållande med en man som kommer passa in i mitt liv. Jag är verkligen en familje och relationmänniska och att vara singel har lärt mig otroligt mycket. Framför allt att ingen kille kan göra mig lycklig. Jag vet att en kille kan göra mig lyckligare genom att man har någon att älska och bry sig om och som älskar en tillbaka men aboslut INGEN kan göra MIG innerst inne lycklig. Det är mitt ansvar och det är upp till mig att göra det bästa av allt som ges åt mig. Jag har skrivit det innan och jag fortsätter påminna mig själv om det för jag vet hur sant det är. Jag älskar att vara singel just nu även om jag vill ha en kille i mitt liv, jag får göra vad jag vill och resa när jag vill! :)
Mitt eviga mål är: 
Jag vill lära mig mer om mig själv, sätta nya mål och drömmar och utveckla mig sociala kompetens genom att ta kontakt med allt och alla. Människor är spännande och jag kan alltid lära mig något från alla dom jag pratar med. 

När det gäller med killfronten så har jag ingen aning. Har inte träffat någon där det riktigt klickar med, har dock träffat sjukt fantastiska killar som kommer bli otroligt bra män till någon annan lycklig tjej så det är jag extremt tacksam för att ha fått lära känna dom. Alla har lärt mig någonting om mig själv och hur jag fungerar som person men också vad som är viktigt för dem. Ibland har jag inte haft det dem söker och ibland har dem inte har haft det jag söker. Killar som är olyckliga i sina förhållanden, gifta eller på något sätt involverad med någon annan springer jag ifrån! Jag uppmuntrar aldrig något sådant beteende emot mig för fy tusan vad jag avskyr sådant. Jag vill ha en kille som är FRI. 

Jag lyssnar till mitt hjärta och mitt förstånd och det har hjälpt mig otroligt mycket. Och saken är att även om jag har en otrolig längtan efter familj och barn (sådan längtan ibland så jag har lust att fly landet bokstavligen talat) så vet jag att jag gräset är aldrig grönare på andra sidan, jag får vara tacksam för nuet och att jag kan iväg och resa och utveckla mig, mitt företag och mina kunskaper. När den dagen kommer där jag träffar någon speciell och känner att detta vill jag satsa på så kommer jag se tillbaka på denna tid med glädje och stolthet. 

En anledning varför jag älskar att vara fotograf är att jag får lära känna mina kunder en liten stund. Jag fotograferade en super härlig familj för några veckor sen och jag blev så sjukt glad att träffa dem. Dem påminner mig om min egna galna familj. Dem blev så sjukt fina på korten och jag blev alldeles glad att jag kunde fånga så fina bilder på dem. Ögonblicksbilder där dem pratar med varandra eller skrattar. Tänk vad det gör för barnbarnen att minnas detta och se sina föräldrar och mor/farföräldrar så där. 
Inte många dagar senare så hade jag en bebis fotografering och det var samma där, se en sådan liten människa helt fokuserad på dig. Åh, mitt hjärta smälter. Barn är så häftiga och utvecklas så sjukt snabbt! Jag fattar inte riktigt hur dem kan ena stunden vara ett litet knyte till att le med hela ansiktet när man pratar med dem. Men också se någon lyfta upp sin lilla bebis för att gosa, åh det är så fint så jag blir blödig. Mer blödig om det nu går. 

Barn är fantastiska och jag älskar att leka med mina brorsöner eller gosa med min brorsdotter. Finns ingenting bättre och mitt största mål i livet som faster är att vara en sådan bra och närvande faster jag kan men också lära dom att vara en bra människa mot allt och alla. Jag älskar dom så innerligt och jag längtar såååå att få passa dom i helgen. Lilla söta brorsdottern får vara hos sina föräldrar för hon är fortfarande så liten. Men mina två vildingar till brorsöner kommer hit och jag har planerat en hel del vad vi ska hitta på. 

Idag när jag var och handlade så var det två små tjejer som stirrade på mig, jag log och visade att jag såg dom. Den ena log försiktigt tillbaka medans den andra såg förbluffad ut och när deras mamma gick förbi så såg jag hur lika dem var sin mamma. Den lilla händelsen fick mig att le och jag blev varm om hjärtat. Tänk att ha en mini kopia av sig själv. Det både skrämmer mig och gör mig glad samtidigt. En mini Mickan. Kära nån. 
 
 
 

Take it all away

Sunday funday! 
Idag var jag och the gang på Hillsong i Malmö och vad glad jag blev att jag åkte dit. Träffade massa fina människor som jag inte har träffat på länge! Och predikan behövde jag verkligen höra och bli påmind om. Ibland är det okej att falla platt till marken och stirra upp mot taket och bara låta problemen rinna av en innan man reser sig upp igen. Ingen är perfekt och jag är ärlig med att säga att ibland kan jag falla hårt och blir väldigt sårbar. Man lär sig alltid något nytt om sig själv och när det är dags att ge sig själv lite kärlek och tid. 

Allt kan man inte skratta bort och det är okej. Det viktigaste är att man går vidare och hoppas på nya ting. 

Jag är så taggad för den här månaden och för november! Är riktigt lyckosam att få jobba med det jag älskar och faktiskt ha för mycket jobb att göra. 

Btw, jag ska börja ta med porträtt på mig själv. Nu är det sjukt länge sen. Och det är så kul att leka fram bilder och testa sig fram. Ska låna en LED panel snart, är riktigt nyfiken att använda det varma och kalla ljuset. 


 
Visa fler inlägg